Det var alldeles stilla när jag gick utmed Grankullaviken.
Plötsligt hittade jag trädet där Askungens elaka styvmor måste ha plockat det förgiftade äpplet. Alldeles rött och blankt växte det där i skogskanten.
Jag fortsatte att associera till sagans värld. Är det Mumintroll jag ha träffat på här?
Vassens vippor är så vackra i motljuset.
Plötsligt hör jag ett vemodigt kacklande rakt över huvudet. Hej då, gässen, vi ses nästa vår!
åh så fint, och så sant Du skriver.Jag tänker också på
SvaraRaderahoppas på en vår igen. Så länge det finns liv finns det hopp.
hej då sommaren margareta
SvaraRaderaHej, Öländska!
SvaraRaderaJag var tvungen att kika in här, såg dig i kommentar hos Musikanta.
Min man och jag var så mycket på Öland i flera år, hans syster har stuga i Gärdslösa.
Vi själva hade husvagn och campade ofta på Mickelsmad (han lever inte längre). Så du ser, jag känner igen mig på dina bilder!
En fin fredag till dig, /Gerd
Det är vacker höstkänsla i dina bilder!
SvaraRaderaTrevlig helg!
Kram, Ingrid
Men lilla människa så vackert..du har verkligen sinne för det allra finaste. Jag är så glad över att få en dos av ditt detaljrika liv.
SvaraRaderaDu har verkligen fångat naturens rikedom
SvaraRaderaoch skönhet. Helt ljuvligt!
Ruth i Virginia