Fy fasen, där kommer hon med sin kamera igen. Jag sitter alldeles stilla...
...och tittar bort lite också, så ser hon mig inte. Jag som tog mig ner ända till strandkanten för att njuta av den här friska grönskan. Typiskt också!
Nu tittar hon på de där skrikiga måsarna. Jag passar på och flyttar mig lite långsamt uppåt mot skogen.
Aj, de här skrovliga kalkstenarna är ett fördärv för tassarna.
Ja, jag ser skogen ! Snart räddad.
Ska bara ta mig förbi den där spanande hundstackaren också. Hon är ju ingen förskräcklig jakthund i alla fall, men man vet aldrig!
Tack för bilderna på haren,kommentarerna är på kornet.
SvaraRaderaHälsningar från Kerstin i Rimbo.
Tack för bilderna på haren,kommentarerna är på kornet.
SvaraRaderaHälsningar från Kerstin i Rimbo.
Häftiga bilder med text.
SvaraRaderaÖnskar trevlig vecka.
Jag flyger ner till Polen på begravning denna gång.
Må väl/ Eva
Du är ju toppen, säger som jag brukar säga till Violan , skriv en bok och berätta om djurens tankar,
SvaraRaderaunderbart och roligt.
Här har det åskat
Kul med de fina bilderna på haren och på den lilla berättelsen också.
SvaraRaderaKram från Ingrid