Vintervila

I vår lilla by kan man ibland känna sig förflyttad till Anna Maria Roos`Sörgården eller Astrid Lindgrens alla fina miljöer. I går pulsade vi i snön och passerade Mellangården som nu ligger i ostörd vintervila. Här bodde tidigare stora familjer och jag har träffat några av de barn som växte upp utmed den här, numera halvt igenvuxna gatan. Fåglarna äter på i trädgården och på bilderna ser ni en stenknäck med sin fantastiska kärnknäckarnäbb, som tar en liten paus i en högst tillfällig solglimt. Dessutom fångade jag en äkta snöskata på bild.

Liten men tuff

Är man liten måste man vara lite tuff för att klara av tillvaron och inte ge vika för dem som är större. Studerar man fåglarna vid fågelbordet ser man att blåmesarna, som tillhör de minsta besökarna, verkligen tar för sig och inte ger sig i första taget. Den pyttelilla gärdsmygen är en annan tuffing i naturen. Hur många gånger har jag inte blivit utskälld av en gärdsmyg som anser att jag inkräktar på hans revir. Härom dagen satt en annan liten tuffing i mitt fågelhus. En rosenknoppsfärgad gråsiska tyckte att ett hus fullt med frö var hans paradis på jorden. Han satte sig bestämt mitt i dörren och vägrade att flytta sig och släppa in andra. Talgoxarna bestämde sig till slut för att ockupera huset genom att ta sig in fönstervägen.

Öppna landskap

Utrustad med både dubbar och stavar tog jag en promenad i går eftermiddag. Solen tittade fram en kort stund och visst är det vackert i vår lilla by! Snötäcket ligger orört och bryts endast av rådjursstigar och harens skuttspår här och var. Ett tjugotal björktrastar passerade över huvudet på mig på väg till buskagen en bit bort och några domherrars visslingar hördes från toppen av ekarna. Väl hemma igen satt jag nästan kaffet i halsen när jag plötsligt såg en råbock komma klivande i trädgården. Men visst ja, jag har ju satt upp skydden för de minsta ömtåliga nyplanteringarna. Nu ska jag sätta på ugnen och baka mina goda cheesecakebakelser. Det kommer grannar på besök i eftermiddag.

Snödjup 50 cm

I går skulle jag ha arbetat på Röda Korsets Kupanbutik. Hela förmiddagen snöade det lappvantar och ingen snöplog i sikte. Någon timme före avgångstid ringde min medhjälperska och berättade att hon inte kom ut med bilen. Hos mig var det cirka en decimeter nysnö på vägen så vi beslöt oss för att inte försöka ta oss den mil som vi har till Kupan. Butiken fick vara stängd! Nu har vi en halvmeter snö förutom alla drivor. Det är verkligen en kontrast mellan de blommande exotiska orkideerna på fönsterbänken och vintervädret utanför. "Mina" fasantuppar mumsar på och nötskrikan försöker klura ut ett bra sätt att komma åt talgbollen som så retfullt hänger och dinglar i ett långt snöre. Trevlig lördag till alla och ta det försiktigt i halkan!

Så vackert!

Nej, det blev ingen resa igår. Precis när vi började bli resklara friskade vindarna i och den första snöbyn passerade. På radion bad man alla att stanna hemma som inte måste ut, så vi bestämde oss snabbt för att skjuta på resan till nästa vecka. Nu har vi någonstans mellan 30 och 40 cm snö och betydligt högre drivor lite varstans. I förrgår tog vi en promenad utmed stranden. Precis när vi kom ner passerade en havsörn med tunga vingslag och den förskräckta mås han mötte försökte göra sig osynlig. Vi stod länge och tittade på de otroliga scenarier som bredde ut sig framför oss. Molnen, snön och vattnet bildar det vackraste måleri man kan tänka sig.

Grötfest

I dag har vi bestämt oss för att åka och handla lite nödvändiga saker. Det innebär för vår del en tripp på cirka tjugo mil. Vi ska få snöbyar i dag också men inte förrän på sena eftermiddagen. Har vi tur hinner vi handla färdigt innan de drar in. Läste i tidningen på morgonkvisten att vi bör se till att vi har mobiltelefon, filtar, snöspade, bogserlina, reflexväst, ficklampa och varma kläder med oss när vi åker någonstans. Allt det där har vi nästan alltid med oss vintertid, vi som bott på landet största delen av våra liv. I går kväll var det grötfest med underhållning för alla som ställde upp och arbetade på vår stora julmarknad. Trevligt att träffas och lyssna på Ever green band, som det verkligen var fart på. Släng er i väggen alla unga musikgrupper! Här var det gubbar som vet hur man hanterar ett instrument och souldrottningen själv, Wiveca Söder, gick inte av för hackor.

Ingen vår i sikte

Fem minusgrader på morgonen. Det är ovanligt kallt för vår lilla ö. Fåglarna, som mörka silhuetter, flaxar förbi utanför fönstret redan i gryningen för att söka sig till fågelborden. Ute på småvägarna står det bilar parkerade på ovanliga platser. Det är alla de som inte kan köra ända fram till sina hus på grund av djupa vattensamlingar med en tunn is över. Jag har träffat flera personer klädda i högskaftade gummistövlar de senaste dagarna. "Annars kommer jag inte fram till huset" säger de. Även idag seglar de mörka snömolnen fram med hög hastighet på himlen och vi kan förvänta oss flera kraftiga snöbyar. "Tur att jag har hittat ett så bra ställe" tycker koltrasten som håller till i den täta enbusken med äpplena hängande precis utanför.