För någon vecka sedan hade vi snö och nu blommar det och grönskar överallt. Ängar och dikesrenar blir grönare för var dag, lärkorna sjunger och vinterkappan börjar kännas för varm. Tur är det, för den håller snart inte ihop längre. Ja, det kanske inte syns på ytan, men jag trasslar in fingrarna i det trasiga fodret varje gång jag ska klä mig för utevistelse. Går nog inte att reklamera i butiken efter tjugo år heller.
När rönnens blad är som tjäderns fötter ska rosorna klippas, läste jag någonstans. Känns som om det är kört redan. Nu står hoppet till att björkens löv inte blir som musöron förrän om någon vecka eller så. Då hinner jag kanske ta några taggiga kvistar i alla fall.
Mina tidiga tulpaner gillar ändå de taggiga kvistarna. Där får de växa i fred för mjuka nosar med gnagande, vassa tänder. Det finns fördelar med allt!
Här har vi alltid sagt att när björkens löv är som musöron är det dags att beskära rosorna. Visst kommer våren med fart, men vi har ännu ganska kyliga dagar, så det går lite långsammare än vanligt.
SvaraRaderaHa en fin söndag!
/Ingrid