Överenskommelse

Någonstans i huset hörs ett dovt surrande. Är det diskmaskinen som fått fnatt eller kylskåpet som går på högvarv? Nej, där är det tyst och lugnt. Låter mera som om oljudet kommer inifrån ett av rummen. Och se där, belyst av solstrålarna utifrån, surrar en flera centimeter lång getingmamma omkring. Hallå där! säger jag, här ska det inte byggas några getingbon i mitt hus. Nej, nej, det var ett misstag, säger hon, snälla, släpp ut mig nu så jag slipper surra omkring här och göra illa mig mot fönsterrutan. Lovar du då att försvinna långt härifrån och bygga ditt bo någon annanstans, säger jag. Ja,ja, jag sticker...ursäkta, jag menar flyger iväg med detsamma, jag ska aldrig besvära dig mer. Ok då! Jag öppnar fönstret och borta var hon!

Kvar i järnåldern

En styrkesten är en kultplats där man offrade till högre makter och bad om kraft och mod inför svåra uppgifter. Vid varje besök stack man ner en kvist i marken, ett tecken på att man hade varit där.

Efter avslutad måltid var det dags att ta i tu med alla vardagliga sysslor på gården.

Inne i Stormansgården är det varmt och skönt även om det ibland kan vara lite rökigt. En och annan loppa kan säkert också trivas bland de gamla skinnfällarna.

Vid tinget fattas alla viktiga beslut och alla får säga sitt om det fortsatta livet i järnåldersbyn.

Ett stort tack till alla frivilliga krafter i föreningen Fornverkstan och Skäftekärrs ekonomiska förening, som lagt ner massor av tid och arbete för att alla tredjeklassare i kommunen ska få uppleva detta!

1500 steg tillbaka

Jag gjorde ett besök i järnåldersbyn i går. Redan på långt håll såg jag att det pågick aktiviteter där. Vad spännande! Folket i byn var hemma.När jag kom närmare såg jag att jag hade hamnat mitt i ett pågående gästabud. Folket åt och drack och var glada. Det serverades en välsmakande gryta av rotfrukter och fågelkött och alla lät sig väl smaka.

Somliga tyckte att det var säkrast att slicka hela matskålen runt kanterna. Man vet aldrig när det blir mat nästa gång i dessa svåra tider.

Gammelmor på gården är ganska sträng så alla var noga med att skrapa rent sina matskålar och ställa dem på diskbänken.

Fortsättning följer i morgon.

Mat

Mycket handlar om mat så här års, både i och utanför huset. Gäster anländer på löpande band och grönsaker och bär börjar anas i trädgården. I en av odlingslådorna växer salladen fortare än vi hinner med och mellan raderna spirar purjolöksplantorna. Potatisen sticker upp men några av plantorna fick nog ett frostnyp i yttersta bladspetsarna förra veckan. Jordgubbar och tomater blommar och till och med rosmarinen som överlevde vintern utomhus, har fått några blå små blommor. Familjen hackspett är tacksam över de jordnötter som vi serverar och den grå flugsnapparen är bara en av alla som förvandlar trädgårdens skadeinsekter till nyttig föda åt ungarna. Jag hörde förresten på något vetenskapsprogram att insekter i någon förädlad form kan bli framtidens mat och en räddning undan svältkatastrofer. Mums!

En titt i trädgården

Vilken hetsig tid det är just nu! (suck). Allt sker på en gång. Det är högsäsong i fågelvärlden och som om det inte skulle räcka, är det högsäsong i trädgården också. Dessutom erbjuder tidningarnas annonser mängder av lockande aktiviteter som man gärna skulle vilja vara med på. Det är orkidevandringar, körsång, utställningar och trevliga träffar med olika teman. Men...det går inte att vara med på allt. Det får räcka med en liten tur i trädgården idag. Syrener, dillpioner och violer blommar. De små svarta violerna är garnerade med tallpollen,vilket påminner mig om att det är dags att torka av trädgårdsmöblerna igen. Bergsklematisen blommar och aklejorna är som vackrast just nu. Jag får leta upp en vindstilla vrå och sitta och njuta idag.

Tidig morgon och sen blogg

Ruskväder och 14 sekundmeter i byarna men upp skulle vi. Halv fem ringde väckarklockan. Det var bara att ge sig iväg till Ölands norra udde. Vantarna, som jag hade tänkt stoppa undan förra veckan, kom väl till pass. Men det blev så härligt ändå. Mellan vindsus och vågbrus kunde vi urskilja både rosenfinkar och näkergalar och fullt av små ejderungar skvalpade omkring, omgivna av ängsliga mammor och mostrar. Ungdjuren som nyligen släppts ut på sommarbete, var glada över lite sällskap och följde oss hack i häl, medan svalorna på pilsnabba vingar flög omkring dem och fångade flugor och mygg.

Matgäst??

De flesta matgästerna är varmt välkomna till oss, men ibland känns det lite tveksamt. Som i går när jag plötsligt fick se den här gynnaren i trädgården. Jag följde noga hans förehavanden, beredd att knacka på rutan eller springa ut om han började ta för sig av mina ömt vårdade växter. Dessbättre tog han bara en och annan tugga av det som vi vid högtidliga tillfällen kallar för gräsmatta, men mera liknar en torrbacke med sedumarter, backtimjan och trift. Men visst påminner han starkt om en känguru, den lilla fältharen, med sina långa starka bakben.