Ojojoj! Nu går det undan i trädgården. Som vanligt sätter jag mig ibland på min lilla trädgårdspall och bara suckar. Ibland känner jag mig som en slav under trädgården, men det får bli som det blir.
Förra sommaren byggde vilda pälsbyxbin bon mitt i vår upptrampade stig mellan garage och hus. Inte så praktiskt. Nu har vi frilagt en sandig yta i en solig sluttning och hoppas att de väljer den platsen att bo på.
För tre år sedan fick jag denna kruka, fylld med små penséer, i present. Nu blommar den igen och sprider dessutom små avkomlingar i gräsmattan runtomkring. Jag får verkligen se var jag sätter fötterna bland vilda bin och lika vilda penséer.
I växthuset grönskar det i vinrankan och tomaterna radar upp sig. En oas där man kan sitta en stund under alltför blåsiga dagar och ha full inblick i vad som händer i den närmaste omvärlden.
Bäst av allt! Familjens lilla minsta, sex veckor gammal i går, är nu friskförklarad efter sin hjärtoperation och hemma igen.
Härligt att allt är bra med familjens minsta!
SvaraRaderaIbland känns trädgården som en börda och ibland som en plats för ro.
Känns nästan som Sverige kommit ikapp Wales med våren nu.
Ha det bra!
Åh vad skönt att allt har gått bra och att den lilla är frisk!
SvaraRaderaKRAM/Susie
Vad härligt att allt gått bra för den lille. Underbart!
SvaraRaderaFina blomster. Öland, ja där var jag varje sommar som barn. Mina föräldrar hade sommarstuga först strax utanför Gårdby sedan flyttade vi till Långöre istället. Sedan köpte de ett permanent boende i Stora Rör så där var jag sedan med mina barn. Men så en dag flyttade de tillbaka in till Kalmar.
Krami