söndag 21 september 2014

Lås och nycklar


Tidigt en morgon fick vi ett telefonsamtal från en okänd kvinna. Hon ringde från sydligaste Sverige och presenterade sig som dotter till en av våra bybor. Hennes pappa hade vaknat sjuk på morgonen och kunde inte ta sig ur sängen. Han hade lyckats ringa henne och berätta att vi hade nyckel till hans hus, som vi ser till ibland under vintern.


Maken åkte snabbt dit, hittade honom i sängen med yrsel så fort han lyfte på huvudet. "Nu ringer vi efter ambulans" föreslog maken. Nej, nej, det här går över, trodde mannen, och nu när dörren är upplåst är jag lugn. Jag kan ringa själv om jag blir sämre.


Hmm, envisa gubbar, tänkte jag, hur ska det här gå? Vi var tvungna att åka iväg på ett ärende så vi kontaktade andra grannar, som skulle gå dit och titta till honom efter någon timme. Då slutade det med ambulansfärd och mannen är nu väl omhändertagen på lasarettet.


Jag har ofta tänkt på det där med låsta dörrar. Vi är visserligen två i familjen men ibland lämnar vi hunden hemma när vi måste iväg på något. Vintertid, med halka och trafikhinder brukar vi lägga en nyckel någonstans och ta med oss telnr till närboende, men egentligen kan det ju alltid inträffa något. En allvarlig olycka på Ölandsbron kan innebära att vi blir 3-4 timmar försenade.Vi får fundera vidare på en bra lösning. Och tack och lov för bygemenskapen där alla ställer upp!

4 kommentarer:

  1. Skönt att det gick bra för honom !
    Nycklar kan vara så fina, speciellt gamla nycklar.

    Kram
    Anci

    SvaraRadera
  2. vilken solskenshistoria, tänk så bra att ni fanns hemma, Ni kunde ju också varit på resa. Olåst vill jag inte ha det, här så frekvent i våra hus. Nu betalar ju jag för ett Larm, som jag har om halsen. Jag öppnar
    inte om jag inte känner igen den som ringer på.
    I går faktiskt ringde på dörren. Jag visste att mina barn inte va hemma något av dem. Alla mina vänner
    vet ju mitt telefonnr- J>ag stod innanför dörren , så sen öppnades dörren, där stod en hemtjänstpersonal
    som jag inte kände igen. Hon blev rädd, när jag stod innanför. Jag öppnar aldrig sade jag, då sa hon skulle bara se om Du kunde öppna själv, det kan jag sade jag. Men ni skall öppna själva. Jag berättade
    för en gammal och van i gårkväll, så får vi inte göra
    berätta det för henne då sade jag.
    Det har hänt här att kvinnor både blivit av med smycken och pengar. Fy sjutton, det finns folk till allt.

    SvaraRadera
  3. Mycket tänkvärda synpunkter om låsta dörrar! Skönt att det gick bra med mannen.
    Ha det fint trots det kommande höstrusket!
    Kram

    SvaraRadera
  4. Vilken tur att ni hade nyckeln och vilken tur att dottern fick tag i er. Svårt att leva ensam när man är gammal.
    Kram

    SvaraRadera