Mums filibabba!

Mycket att göra nu! Förutom alla försenade årsmöten och diverse annat är det skördetid också. Blåbären är avklarade och ligger i frysen. Plommonchutney kokades i sista minuten innan alla plommon dråsade ner. Det blåser ju också och de envisa regnskurarna gör inte saken bättre. Nu är det då dags för björnbären, både vilda och "tama".

I växthuset blir vindruvsklasarna allt tyngre (och godare). Bättre än allt lördagsgodis i världen!

Aronia har blivit något av ett favoritbär på senare år. Jag fryser ner dem och tar sedan lite varje dag på frukosttallriken. Goda och nyttiga!

Tomaterna är inne på sluttampen nu. Vi har frossat i dem och också fryst in en del. Men se här...spetspaprikor och chili finns det fortfarande. 

Och titta här! jag vet inte vad det är för gigantiska saker som väldigt snabbt kom upp ur min balja med färdigblandad jord till krukor. Så spännande! Melon eller pumpa. Jag vet inte ännu.

 

Men vad i hela friden....?

Men var har jag telefonen, utbrast jag plötsligt just som vi skulle äta lunch. Jag gick in i badrummet och tittade, för där brukar jag glömma den kvar. Ingen telefon där! Ring mig, uppmanade jag gubben. Han slog numret och vi lyssnade. Dödstyst i hela huset. Nu började jag bli orolig. Kanske i bilen då. Vi hade varit ute en sväng och plockat blåbär på förmiddagen. Ingen mobil i eller runt bilen heller. Jag måste ha tappat den i skogen, sa jag. Vi slängde i oss maten och åkte iväg. Måste vara lätt att hitta den, tänkte jag, vi bör ju höra ringsignalen. Vi parkerade där vi stod senast och gubben ringde mitt nummer. Vaaa, ingen täckning! Borde ha anat det. Långt inne i skogen, djup mossa och massor av blåbärsris. Det klarar ingen telemast i världen. Paniken var nära. Mitt körkort låg också i fodralet. Nu gällde det att tänka logiskt. Jag plockade mycket runt en stor timmerstock som låg halvt nersjunken i mossan. Den borde vara lättare att hitta än en mobil med grönt fodral. Efter lite letande hittade jag stocken och se, där låg mobilen! Nu ska jag: 1. Inte förvara körkortet ihop med mobilen. 2. Köpa ett väldigt färgglatt fodral istället för det gröna och 3. Inhandla ett par byxor med ficka på benet, försedd med blixtlås. Alltid lär man sig något.

Tomater, tomater, tomater! Nu har jag börjat stoppa en del i frysen. Den brunröda sorten Brown Cherrie är så himla god!

Vackra fartyg ser vi då och då runt vår kust. Här är ett danskt skolfartyg som ankrade upp något dygn utanför Byxelkrok.

En vacker tvåmastad segelbåt kom runt hörnet när jag letade fåglar en morgon. Förstora bilden så syns den bättre.

 

Sista veckan i juli

Öland är fortfarande nästan överbefolkat av turister och då är det skönt att hitta en lugn plats i naturen att koppla av på. Det behövs verkligen ibland.

Och tänk...trots att det såg så dystert ut i början av sommaren, så blev det verkligen fjärilarnas år i år. Det är mängder av fjärilar överallt!

Det är inte bara våren som är orkidéernas tid. Här blommar en vacker skogsknipprot.

Hemma i trädgården blommar den blå hibiscusen. I år får den verkligen kämpa mot hårda vindbyar och häftiga störtregn, men den verkar klara det också.

Hela veckan har vi haft besök av stora delar av vår familj och bland annat blivit bjudna på mexikansk afton. Starkt men gott!

Här tackar kvällens värdpar för applåderna!

I går åkte allihop igen, efter en så rolig vecka och jag får ägna mig åt trädgårdens sädesärleungar igen (och köra tvättmaskinen gång på gång på gång....).

 

Nu undviker jag alla mina favoritplatser

Snart sjunker Öland, skojar en del med lite allvar bakom. Det fullkomligt kryllar av turister nu. Överallt! Jag missunnar inte någon ett par veckors vistelse på vår vackra ö, kanske med undantag för de som kör rakt ut i terrängen med stora, tunga husbilar eller lämnar kassar med skräp efter sig i skogen eller kör alldeles för fort. Själv håller jag mig mest i min trädgård under de här veckorna. Jag trivs inte med trängsel och jag mår bäst av att inte reta upp mig på de som inte uppför sig.

I trädgården blommar den vita funkian.......

....rödstjärtungarna badar i vattenfallet....

....och då och då flyger en stor rovfågel förbi, som här, en fiskgjuse.

Vita stockrosor, så vackra i solnedgången....

...och titta! Tomaterna mognar, de gula sorterna först. Bara att plocka och stoppa i munnen.

När jag inte har något annat för mig, sätter jag mig och spanar på min ruttna banan, som jag har hängt upp i skuggan på en trädgren. Den lockar till sig både vackra fjärilar och spännande baggar.

 

Högsommar

Högsommar och kulmen på turistsäsongen! Vi gör som korna, håller oss undan från de värsta turiststråken och väljer skogen och skuggan.

Undantag är de eftermiddagar som vi tillbringar vid hembygdsgården. Trevligt att träffa alla besökare, berätta om vår bygd och förhoppningsvis sälja något också. Inkomster behövs till allt underhåll av sex kvarnar och en del hus.

Mysigt att ströva omkring på alla småstigar som finns här i vår skog. Många spår visar att folk har gått här både i hundratals och tusentals år bakåt i tiden. Här öppnade sig en äng med en gammal grindstolpe. Man kan se hålen där grinden har hängt.

Det är de blommande dikeskanternas tid och cikorian lyser vackert blå, något som både jag och alla småkryp uppskattar.

I den värme som råder nu, är vi tacksamma över svalkan som vindarna över havet ger oss. Nu ska jag pyssla med vår lilla fyrfota gäst, som bor hos oss några dagar. Mysigt med en hund i huset igen, om än tillfälligt.

 

Besök

En hel vecka har vi haft besök av den här lilla tjejen med medhängande mamma, mormor och moster. Så kul att följa en ettårings upptäcktsfärder i naturen.

Här går Edith med gammelmorfar på trädgårdspromenad. Lite vingligt kanske. Hon har just börjat gå och då är det skönt att ha en hand att hålla i.

Jag har knappast varit i mitt kök på hela veckan. Så himla trevligt med gäster som sköter både sig själva och oss.

Jag kunde faktiskt göra som humlorna, surra runt lite bland högsommarens alla blommor i trädgården, efter att ha tagit min morgontimme med lilla Edith. YouTube tror nog att jag har gått i barndom nu efter att ha bytt ut alla favoriter bland folkmusik och klassiskt mot Babblarna och Imse vimse spindel.

 

Midsommardagen

Efter midsommaraftons traditionella sillunch hos goda grannar, vaknade vi idag till regnets smattrande på rutan. Lunch förresten, vi var väl hemma vid sju-halvåttatiden, nöjda med en alldeles lagom och trevlig dag.

Tänk att vi äntligen fick lite regn! Vi hade planerat att fylla på dammen och vattentunnorna från vår gamla, trogna brunn idag, men det behövs inte alls nu. Och vad det doftar härligt när jag öppnar dörren till uteplatsen. Hela naturen gillar de här dropparna! Ser ni förresten den lilla vita näckrosen bland de röda? Vad jag har väntat på den . Jag tror att det är fyra-fem år sedan jag köpte den plantan och äntligen....!

Alla rosor började blomma med en gång. Så fort jag vände ryggen till slog det ut några nya. Hoppas att det blir några grader svalare nu, så inte allt är överblommat på någon vecka.

Det måste vara pionernas år i år. Alla pratar om sina pioner och till och med mamma, 99 år, hade sett att man sålde pionbuketter i hennes matvarubutik. Det hade hon aldrig upplevt tidigare.

Trädgårdens vilda avdelning, snart den dominerande, uppskattar också regnet. Fingerborgsblommor, vita krolliljor och cikorian är mina favoriter. Nu väntar en spännande vecka! Familjens tjejer (nästan alla) kommer på besök. Yngst är Edith, ett år, så nu håller vi på och barnsäkrar huset. Fortsatt trevlig helg till er alla!