Stjärnor

Vi var bortbjudna i går kväll. En trevlig kväll i ett vackert inglasat rum. Utanför tindrade stjärnorna på himlen....men något konstigt var det. Kometer och andra saker som man inte så ofta ser. Aha, husägaren hade själv skapat en stjärnhimmel i taket på uterummet. Nu speglade den sig i glasrutorna och gav ett intryck av att stjärnorna faktiskt var ute på kvällshimlen. Det blev en lustig effekt. Vad vi åt? Ja, ni ser själva!

Den långa vägen hem

Jag bestämde mig för att ta en promenad hem efter ett möte. Septembersolen gassade och det blev ganska svettigt.

Skönt då att det finns så här fina ställen att vila benen på en stund.

Här bodde gamle farbror Erik och nu är hela gården uppkallad efter honom.

Tvärs över gatan sökte korna lite svalka i skuggan.

Här passerade jag en liten röd stuga, mer än 100 år gammal. Titta noga så ser ni till och med ett spöke avteckna sig i den ena fönsterrutan.

Oj, slånbären ser stora och fina ut i år!

Hej Kalle Stropp! Om du sitter här mitt på gatan kan det sluta illa. Schas på dig.

Det är inte hö i alla lador. Den här ladan innehåller mycket samlat och sparat.

Det blev en lång promenad även tidsmässigt. På tre ställen fick jag stanna till en stund och prata med husägarna som satt utomhus under den varma eftermiddagen. Så är det här hos oss på norra Öland!

Vågbrus

Köerna ringlar långa varje gång det anordnas en hälso- och relaxhelg någonstans här på Öland. Bra förstås, att man är uppmärksam på sin hälsa men också ett tecken på att så oerhört många inte tycker att de mår bra. Här uppe på norra delen av ön, kan vi bjuda på gratis stressbehandling utan väntetider och köer. Du måste förstås själv plocka ut hörlurarna ur öronen, stänga av mobilen och klä dig bekvämt. Skaka loss armar och ben och vandra sedan en bit utmed Bödabuktens mäktiga sandstrand. Lyssna och koncentrera dig på vågorna som rullar in oavbrutet. Vågbrus är en härlig terapi som till och med finns att köpa på CD som insomningsmusik på kvällen.

Plats på stranden

Efter att under ett antal veckor ha varit fullbelagt, är det nu helt öde på stranden. Vi kan gå milslånga promenader utan att träffa någon människa. Svänger vi in mot skogen däremot, ser vi en och annan bakdel peka upp mot trädtopparna. Det är lingon- och blåbärsplockningstider. Annars då? Jo, i går kväll plockade vi ut resterna av döda fladdermöss ur elcentralen. Då och då under de år vi bott här, har vi känt en skum lukt i hallen. Vi har nosat i alla vrår och till och med tittat under huset om något hänt med avlopp eller djur som fastnat, men inte hittat något. Nu fick doftgåtan sin lösning och nu återstår bara att lista ut var de tar sig in. Vi vill ju inte att sällsynta fladdermöss ska fastna där och dö.

Sommarens sista dopp?

Brrrrrrr......

Lilla hästen gungar på vågorna

Fort i och hämta den

Hjälp, en jättevåg! Jag vänder!

Vi tog en promenad utmed stranden i septembersolen. Lilla vovven var leksugen och husse kastade ut den älskade hästen en bit ut i vattnet. Allt såg ut att gå bra. Lilla vovven är inte precis någon vattenapportör men lite vatten upp till magen brukar gå bra. Precis när hon var beredd att greppa hästen, kom det större vågor rullande och voffsingen vände direkt och sprang upp på land. Under en lång stund rullade hästen med vågorna utåt och inåt vid stranden. Husse var beredd att ta konsekvenserna och hoppa ur brallorna för att ge sig i och hämta leksaken (och jag stod beredd med kameran och väntade på årets pangbild). Då plötsligt befann sig hästen bara några dm från land och voffsen kunde snabbt greppa sin kära leksak. Slutet gott, allting gott.

De gamla ölänningarna

Precis som de gamla ölänningar som jag träffar på i butiker och andra platser, är många av Ölands tallar. Knotiga, slitna och motsträviga men med en stolthet och omtanke om varandra. När jag går i den pinniga skogen precis ute vid havet ser jag hur kampen mot hårda vindar och saltstänk fått träden att vrida sig åt alla håll för att undkomma. I dag kommer det en och annan regndroppe här som genast sugs upp av den törstiga naturen, men solen och värmen lär vara på väg tillbaka så jag får fortsätta springa runt med min vattenkanna.

Vänner på vägen

Visst känns det lite mysigt! Att plötsligt träffa på den lilla flocken med får mitt på vägen. De sista veckorna har vi tittat efter dem och nu fanns de där, på sitt höstbete utmed nordvästra sidan av ön. I dag blåser det och de av torkan gulnade löven fladdrar runt som om det vore i november. Lite vemodigt för alla oss som vill behålla sommaren flera månader till.