Nästan november

Ännu så länge ligger vi bra till i kampen mot vintern. Plus 10 grader i morse och i trädgården kan jag fortfarande hitta en och annan blomma. Den lilla blåklockan , som själv bestämt sig för att växa i en hörna av rabatten, är helt fantastisk. Den har blommat oavbrutet i fem månader nu. Lejongapen ska jag stryka i vårens frölista. De finns överallt i trädgården nu och trängs med förkärlek i andras krukor. Kompostjorden måste vara full av lejongapsfrön. Clematisen Jackmaani växer på och levererar nya knoppar ideligen. Den här veckan går åt till förberedelser för Skäftekärrs stora julmässa som går av stapeln för 25:e gången under allhelgonahelgen.

Anor

Egentligen är jag mera för att blicka framåt än bakåt, men det är onekligen intressant att veta en del om sin bakgrund. Tankarna på alla starka kvinnor bakåt i släktleden , som verkligen fick kämpa sig igenom svåra situationer ibland, har hjälpt mig flera gånger. Orkade de, så orkar jag. I samband med mammas flytt fick jag överta en gammal kaffepanna av koppar. Anna Hansdotter, född 1855 i Rättvik i Dalarna var (som vi känner till) den första ägaren av kaffepannan. Hon var min mormorsmor och hon var bara runt tio år när båda hennes föräldrar avled av sjukdom. Tillsammans med sina syskon fick hon bo hos sin morbror med familj och hur tillvaron var där vet jag inte mycket om.I början av 1880-talet flyttade hon till Stockholm, gifte sig och 1884 föddes min mormor Anna Karolina Viktoria. Min mamma kommer ihåg att Anna Hansdotter använde denna kaffepanna, den stod på vedspisen och fylldes ständigt på när det var dags för en kopp. Den gick sedan vidare i arv och när jag och min syster var små fick vi låna den och ha den på kvasten när vi var påskkärringar. Om jag räknar med min dotter och dötterdöttrar så har sex generationer "upplevt" denna kaffepanna. Häftigt! På fotot är det min mormor som lät fotografera sig tillsammans med sina väninnor i början av 1900-talet. (andra flickan från vänster)

Mera från mitt rönnbärsträd

Besökarna trängs nu bland mina rönnbär. Varje gång jag tittar ut sitter det trastar eller andra fåglar och mumsar bland de glesnande klasarna. I går var sidensvansarna på besök. Deras otroliga färger bleknade i det grådisiga ljuset, men visst är det vackra fåglar! I dag ska det bli sol här så de inhandlade färgburkarna kanske får vänta till det blir "inneväder" igen. Så nu ser schemat ut så här: Steka en plommonspäckad skinkstek, lösa Melodikrysset och sedan ut! Trevlig lördag!

Disig morgon

Denna dimmiga morgon då fukten hänger i stora droppar och doften från de nygödslade gärdena ligger tung utanför fönstret och vägrar att blåsa bort, då passar koltrastarna på att ha rönnbärskalas. Trots filtret av fukt mellan kameran och motivet blir det ändå kontrastrika bilder i vackert rött och svart. En talgoxe har också hittat "smörkulan" som jag hängde upp i går. Torkar det upp lite fram på dagen ska jag ställa tillbaka trädgårdsmöblerna i förrådet precis som jag ska ställa tillbaka klockan en timme på söndag när vintertiden börjar. Bra tumregel!

Bok som bok

Ja, nu befinner sig allt mitt material till årsboken i proffsiga händer på tryckeriet och jag kan bara sitta och vänta på korrekturet. Det har varit roligt att arbeta med alla bidrag som kommit in, allt från handskrivet anno 1901 till fulländade word-dokument. Apropå bok så kunde jag inte låta bli att stanna och ta fram kameran igår när solen sken på de vackra bokarna utmed vägen. Det finns lite enstaka bokar här och en del planer på att röja plats åt dem så vi kanske kan få en riktig bokskog så småningom. Det förslaget stödjer jag gärna för de är otroligt dekorativa träd under alla årstider.

Stressig vecka

Ibland märks det att vi är bosatta i Sveriges sydligaste glesbygd. Kände i måndags morse att min förkylning höll på att övergå till bihåleinflammation. Ringde vårdcentralen som ringde tillbaka inom tio minuter. Kom halv tio. På med kläderna och iväg en mil. Fick antibiotika och cortisonspray utskrivet. Iväg fem mil till apoteket. Alternativet är att vänta två dagar till medicinen anländer till ICA, men det kändes inte aktuellt. Hem och stoppa i de två första tabletterna av kuren.Tisdag morgon , lite bättre, dags att åka tio mil och överlämna allt material till boken till tryckeriet och gå igenom lite hur jag vill ha det. "Råkade" ramla in på MIO också och beställde en matta att lägga under matsalsbordet (det var 20% på mattor). På hemvägen ringer telefonen. Kan inte du gå på mötet i kväll och skriva om det till tidningen. NEEEJ!!! Att krypa ner i soffan framför TV-n med en filt och en stor kopp te kändes mycket angelägnare. I dag ska jag ha en lugn dag men det blir säkert en del samtal från tryckeriet och lite sista minutengrejer som ska med i boken.

Slutspurten

Nu är det bråttom, bråttom! Om några timmar ska jag ha ett möte med redaktionskommittèn och på tisdag ska jag åka iväg till tryckeriet med allt material till hembygdskretsens årsbok och arbeta tillsammans med deras specialister. Det mesta känns färdigt för publicering men det blir alltid mycket i sista sekunden. Boken blir på cirka 130 sidor, full med intressanta berättelser, dikter och fakta från nora delen av Öland. Det är orsaken till att jag inte hinner kommentera så mycket hos er nu men det kommer att bli bättre! Trevlig söndag!

Fullt på hårddisken

Astrarna slokar i rabatten efter några frostnätter och plötsligt dyker en ramsa upp i mitt huvud: Frosten bestal Esters astrar dess gestalt. Något som pluggades in på musiklektioner för länge sedan och handlar om höjningarna ess, ass, dess och gess. Hur mycket sådant bär man inte med sig? Jag kan rabbla alla städer i Svealand och insjöarna i samma område. Diverse psalmverser och tyska minnesramsor finns också plus grammatiska regler som nöttes in under timme efter timme och som är helt ute i dag. Inte konstigt då att det inte finns plats för mer och att man inte kan programmera in i vilken väska eller ficka man har plånboken eller på vilket säkert ställe jag la kortet med PIN-koden till mobilen. Tänk om man kunde flytta allt onödigt vetande till papperskorgen och skapa plats på hårddisken för det dagliga behovet. Det dagliga behovet, ja! Småfåglarna börjar titta uppfordrande på oss och undra när fågelmatnngen ska komma igång. "Först ska ni äta upp det som finns ute" säger jag strängt. De suckar och tuggar vidare på rönnbär, äpplen och höstsega insekter.

Ett gammalt hus

Under vår resa för att hjälpa mamma med flytten , bodde vi hos vår dotter med familj i Trosatrakten. De bor i ett 1800-talshus som från början var två arbetarbostäder betående av kök, kammare och sovrum. Nu är det omgjort till en bostad och helt nyrenoverat invändigt. Återstår lite uppfräschning av utsidan. Huset ligger vackert med utsikt över åkrar och ängar och långt borta skymtar magasinsbyggnader tillhörande det gods, vars arbetare bodde här. Det är historiska marker och var från början ett enormt gods, Geddeholm, dit även nuvarande kungliga slottet Tullgarn hörde. Senare delades det upp. Geddeholm bytte namn till Thureholm och alla gårdarna under blev fristående. En del runstenar berättar om de första jordägarna i omgivningarna. Sven Delblancs serie Hedebyborna utspelar sig i de här trakterna. Läs eller se den om ni inte redan har gjort det!

Mamma är färdigflyttad

Nu är vi hemma igen efter en intensiv vecka med mammas flytt. Att vi dessutom blev superförkylda gjorde inte det hela lättare, men allting går. Bra med en släkt som ställer upp mangrant när det behövs! Till och med det yngsta barnbarnsbarnet Tindra tittade in en stund bland alla banankartonger. Mamma som snart blir 90 år,klarade flytten galant och redan dagen efter var hon igång igen med canasta-turneringen med sina jämngamla kompisar.Det är en stor, ljus och fin lägenhet hon har fått och framför allt är den varm. Nu går hon där och trivs och har fullt upp med att leta efter allt hon behöver, som vi har "gömt" i skåp och lådor.

Så blir det ett litet blogguppehåll

Tidigt i morgon bitti reser jag norrut för att hjälpa mamma att flytta. Hon är så glad att få komma till en pensionärslägenhet med hiss och värme. Där hon bott de senaste 40 åren sätts bara värmen igång när det är under plus 10 grader utomhus så det har känts både kallt och fuktigt många gånger. Det påminner om min mormor som stoppade upp en tidning på ryggen under den stickade västen , när hon frös. Det var ett knep från hennes uppväxt i omoderna, ruffliga lägenheter i Stockholm runt förra sekelskiftet. Dagens bilder är från Ölands norra udde, som är full av röda bär och fåglar som njuter av dem.

Den som gapar över mycket...

...mister ofta hela stycket heter det. Den här staren som balanserar i blåsten hade nog för mycket i sin näb. När han gapade trillade ett bär iväg och han tittar förvånat efter det. Jag skrev ett inlägg tidigt i morse men det gick inte att spara och försvann bara iväg någonstans. Nu är lunchen på gång och sedan väntar hårfrissan med saxen i högsta hugg. Bråttom, bråttom!

Bråttom, bråttom

Just nu är det bråda tider här i mitt hus. Slutspurten på årsboken "Öländsk bygd" pågår för fullt och om några dagar ska jag dessutom åka 50 mil och hjälpa mamma att flytta till ett pensionärsboende. Så om jag är dålig på att kommentera hos er alla, så vet ni varför. Ute i trädgården är det däremot lugnt. Somliga har inte förstått att hösten är här och blommar på som om det vore juli månad medan andra tar på sig vinterpälsen och förbereder sig för kylan. Se den lilla ulliga knoppen på magnolian och kungsljusets påpälsade blad.

Ölands norra udde - medicin för stressade själar

Nu är det slutspurt för årsboken som jag är redaktör för och stundtals kan det kännas en aning stressigt. Då är det den verkliga avkopplingen att ta en sväng till norra udden och bara strosa omkring med kameran. I går låg vinden på från ena sidan medan det var kav lugnt på läsidan. Fyrvaktarens dotter klippte gräset en sista gång för i år åt sin pappa och några hobbyfiskare stod med sina spön i strandkanten. Medan de mäktiga bränningarna brusade på från väster satt jag en stund i solen på östra sidan och betraktade småfåglarna som klättrade runt bland oxelbären och i de låga, vindpinade ekarna. Några sena turister gick med snabba steg från parkeringen till fyren, vände och gick tillbaka lika snabbt. Vad de missar mycket när de inte ger sig tid att stanna upp en stund.

Attack uppifrån

Där jag bor finns det gott om ekar. Det finns till och med två Natura2000-områden där syftet är att skydda de gamla ekarna och skapa en bra miljö för nya ekar. Ekar är viktiga och de kan fungera som ett hyreshus för upp till 1500 arter allt från svampar och lavar och olika mikroorganismer till däggdjur och fåglar och vi har gott om sällsynta innevånare i våra ekar t ex läderbaggar. Men den här tiden på året får vi nästan gå med hjälm på huvudet när mängder av ekollon rasar ner. Det smäller mot asfalt och stenar och trädgårdsmöbler och man får se var man sätter fötterna för att inte rulla iväg på de hårda ollonen på väg till brevlådan. Häromdagen trodde vi först att vi blivit utsatta för ett vådaskott under en åktur men det var ett ekollon som smällde till och gjorde ett märke i vindrutan på bilen. Nötskrikorna är dock glada och fåren står under ekarna i hagen och väntar på att godiset ska falla ner.