tisdag 22 november 2016

Mest förvånad själv, faktiskt!

 
Efter att ha rensat ut, sålt och gett bort garner, som bara blivit till vackra ting i mina drömmar, svor jag på att aldrig mer köpa något garn. Nu sprack det!
 
 
På Skäftekärrs julmässa föll jag för frestelsen på den tredje dagen och köpte garn till ett par virkade vantar. Jag tog med mig virkningen när vi besökte barnbarnen och vad hände. Jo, alla ville ha vantar i julklapp.
 
 
Så nu virkas det vantar här på löpande band. Härliga skapelser i ullgarn med en tunn tråd av mohair som löper med. Så kan det gå!
 
 

3 kommentarer:

  1. Men kolla, kolla!! SÅ KUL, Kerstin, att du verkar ha hittat något hantverksmässigt som du gillar och som - synbarligen - blir jättefint dessutom! Såna där skulle jag gärna göra själv, eftersom jag i grund och botten avskyr att STICKA vantar ... Var hittar man mönstret?

    SvaraRadera
  2. Virkade vantar har jag aldrig sett! De är jättefina!
    Tom jag skulle kanske klara av detta (tror jag!!), eftersom min stickteknik inte är att skryta med. Ska titta på Youtube, där hittar man det mesta!
    Kramar Karin

    SvaraRadera
  3. sÅ ROLIGT DÅ VET DU VAD dU GÖR, MAN SKALL ALDRIG SÄGA ALDRIG, DET BLIVER
    NOG NYA VANTAR. UNDERBART

    SvaraRadera