Boksläpp och julmarknad

 

Det var dags för boksläpp! I Högby hembygdsgård, som en gång varit ålderdomshem, rustades det för fullt för julmarknaden. Jag kikade ut genom fönstret på övervåningen och beundrade de vackra, putsade byggnaderna.

 

 

Här är trappan till övervåningen. Inte så lätt att forcera för åldringarna som en gång bodde här.

 

 

Här hade Ullcentrum packat upp sina fina grytunderlägg i tovad ull.

 

 

En riktigt jämn och stadig trasmatta.

 

 

Och så blev det dags. Här är en del av deltagarna i boksläppet. Gick det bra? Ja, det tror jag. Vi får väl se så småningom. Eventuella synpunkter i negativ riktning brukar komma andra vägar.

En riktigt trevlig advent önskar jag er alla. Nu blir det ett uppehåll i min blogg för jag ska vabba. Ni vet "vård av barn". Förra veckan ställde pappa upp och nu är det min tur att pyssla om vår dotter som inte mår så bra.

 

 

 

 

Ris eller ros?

 

Det är så spännande! I dag är det boksläpp av hembygdsboken som jag är redaktör för. 66:e årgången!

 

 

Själv har jag inte hunnit skärskåda ordentligt med mina mest kritiska glasögon men efter den första titten känner jag mig nöjd. Blir det ris eller ros under dagen?

 

 

Är jag glad som en lärka i kväll....

 

 

 

...eller kommer jag att vilja krypa ner under en mossig sten? Vi får se!

Men titta! Solen!

 

Vi strosade sakta, hunden och jag. Det blev en riktigt skön och solig dag igår, nästan svettigt med tjocka jackan.

 

 

De nyklippta fåren hälsade nyfiket på oss och vi fick en liten pratstund.

 

 

Men titta där! Röda kornellkvistar en bit utanför ett staket. Kanske skulle smyga ner sekatören i fickan nästa gång jag går förbi. De behöver ju faktiskt snyggas till lite.

 

 

Jag såg så fina julkransar på julmarknaden förra året. Enkelt ihopbundna kornellkvistar garnerade med olika prydnader.

 

 

 

 

Kära släkten

 

Ulrika Lovisa Horns tre barn

 

Vi har ofta fått frågan om hur det kom sig att vi flyttade till Öland. Tidigare sommarhus? Släktingar? Vi har alltid svarat att vi inte hade några sådana anknytningar men går vi längre bakåt i tiden så kan vi ändå hitta lite släktband. Min svärmors farmor hette Ulrika Horn och var född i Madesjö i en välkänd och aktad smedsläkt.

 

Johan Peter Horn 1832-1919

 

En av hennes bröder, Johan Peter Horn, blev med tiden kyrkoherde i Räpplinge på Öland och också mycket god vän med drottning Viktoria. Ättlingar efter Johan Peter finns fortfarande kvar på Öland och vi träffade hans sonson för några år sedan.

En faster till Ulrika och Johan Peter, Kristina Horn f. 1804 blev gift med Johan Söderström, Borgholms grundläggare och ordningsman (motsvarar borgmästare).

 

 

Efter min svärmor ärvde jag hennes farmors syster Christinas skrin, där hon på tonårsflickors vis har skrivit sitt namn och hemort på flera ställen.

 

 

I skrinet låg Ulrikas bibel med fint textat namn på försättsbladet.

 

 

Långt senare upptäckte jag att bibeln var fullstoppad med bokmärken, påfågelsfjäder, torkade blommor, visitkort med hälsningar och mycket annat. Jag fick en fin inblick i den unga Ulrika Lovisa Horns liv.

 

 

Ingen trafik idag!

 

Här är Ölands "motorväg", 136:an mitt på dagen i november! Sommartid kan här vara stillastående köer och vi får vänta i evigheter innan vi kan komma ut eller korsa vägen.

 

 

Vid sidan av vägen, högt högt uppe i trädtopparna, letade en flock domherrar efter mat.

 

 

Och titta! Smällbär, eller snöbär som de egentligen heter. När jag växte upp visste vi precis var det växte sådana buskar och det var jättespännande att smälla bären mot en sten och se vem som lyckades åstadkomma den värsta smällen.

 

 

En vacker gammal grind i stenmuren.

 

 

I skogens stilla ro

 

Jag bor nästan granne med skogen och tar förstås en promenad dit ibland.

Böda Kronopark, eller Ekopark som den numera heter, är Ölands största skogsområde.

 

 

Det är en lättillgänglig och öppen skog med mängder av skogsvägar att gå, cykla eller rida på.

 

 

I stort sett överallt finns lämningar från gamla bosättningar, fägator och inhägnader.

 

 

För snart tusen år sedan fanns det flera bofasta här än vad det finns nu och för varje år blir vi allt färre. Avveckling istället för utveckling!

 

 

 

 

Det var i sista minuten

 

I går tog jag några bilder på sommarblommorna. Det är så häftigt att de fortfarande står i full blom den 22 november. Klockrankan hade mängder av knoppar som väntade på att slå ut.

 

 

Den tåliga Linnétagetesen ger inte upp i första taget.

 

 

Till och med de läckra blå luktärterna härdar ut i höstmörkret.

 

 

Men...tur att jag tog bilderna i går! I dag i gryningen är det 3,5 minusgrader och delvis is på dammen.

 

 

Sista "sommardagen"?

 

Det var riktigt skönt ute i går under förutsättning att man var varmt klädd. Himlen fascinerade med vackra molnformationer bakom luftledningarna ut till fyrvaktaren på ön. Men ganska likt snömoln. Fy, det får gärna dröja ett tag till.

 

 

Ett gäng björktrastar flög tjattrande framför mig på vägen mot fyren. De landade då och då och åt några oxelbär men flög vidare så fort jag närmade mig.

 

 

En bofink hade bestämt sig för att stanna här över vintern.

 

 

Jag stannar till och betraktar den blommande glimmen. Allt som orkar blomma under november är högt uppskattat!

 

Något rör sig i en lavövervuxen buske. En kungsfågel! Sveriges minsta fågel. Så liten och lätt att det skulle gå att skicka 4-5 stycken med ett vanligt brevporto.

 

 

 

Bubbel, bubbel

 

Ja, här sitter jag och leker med bubblor. Tid med det? Egentligen inte men en liten lekstund behöver vi alla ibland.

 

 

Det var ganska vilsamt att betrakta bubblorna som flyter omkring under vattenfallet i dammen efter en dag fylld av förberedelser inför alla möjliga kommande evenemang och träffar.

 

 

Dessutom några långa samtal med dotterns biståndshandläggare och arbetsterapi om den ledstång till övervåning och sovrum som hon skulle ha  fått för länge sedan. Det har snart gått två månader sedan hon kom hem från rehab och vissa kvällar vågar hon inte gå upp för den branta trappan på grund av balansproblem efter sin stroke, utan sover hellre i sin sittsoffa.

 

 

Hur som helst, det blev ändå ett trevligt slut på dagen med kroppkakefest och givande samvaro i hembygdsföreningen.

 

 

Ljus i vårt hus!!

 

Det blir långsamt allt mörkare och kallare. Efter en stunds "sommar" mitt på dagen  i går, kom det in mjuka, dimmiga molnmassor och Blå Jungfrun försvann nästan ur sikte.

 

 

Inomhus tänder vi ljus och njuter av det varma skenet.

 

 

Vi är noga med eldsäkra material i våra stakar och lyktor och kombinerar gärna med ett metallfat eller annat eldsäkert under.

 

 

Vi vet ju hur lätt det är att tillfälligt somna till framför TV:n och tappa kontrollen över de fladdrande ljuslågorna.

Ditten och datten

 

Vi hade en liten loppis vid hembygdsgården under sommaren. Sista veckan reade vi ut det som var kvar för fem kr/st och den lilla slatt som ändå blev kvar skulle vi köra till soptippen. Jag vände och vred på den här vasen som hamnat i sophögen. Till påsk kanske? Jag fiskade upp en femkrona och tog hem vasen och lyckades pressa in den i mitt överfyllda skåp för vaser. Härom dagen kom en grannfru på fika och hade med sig en knallgul knippa med krysantemum. Och titta så fint det blev! Som en sol i mörka november!

 

 

Vi åkte förbi IKEA en dag och stannade till för att fylla på vårt lager med ljus inför helgerna. Jag kom på att jag skulle köpa en ny sprits eftersom den gamla struten av plast sprack senast jag skulle göra en tårta. Jag plockade åt mig en kartong och vet ni; när jag kom hem upptäckte jag att den inte bara innehöll en sprits utan en del andra spännande saker till tårtbaket. Saker som jag visserligen har klarat mig utan de senaste femtio åren men de är säkert jättebra att ha (hmm). Ni ser själva på bilden!

 

 

 

Alla är glada

 

Vi hade bestämt oss för att inte börja mata fåglarna förrän den 1 december. Det finns fortfarande gott om mat ute i markerna och vi tycker att de ska äta insekter, bär och annat i första hand. Men det är ju så roligt att se fåglarna precis utanför fönstret, så vi tjuvstartade lite försiktigt i går och genast var fru Hackspett på plats.

 

 

Fru Hackspett har ingen röd fläck i nacken som däremot hennes make har.

 

 

Ett stort gäng talgoxar samlades genast och stack fram sina huvuden överallt i den "långhåriga" weymouthtallen och blåmesarna var inte långt efter. Så nu är både fåglarna och vi glada och vi har underhållning utanför fönstret under alla de ljusa timmarna på dygnet. Ska bara putsa rutan också så bilderna blir lite klarare, men just nu ösregnar det så det får bli en senare fråga.

 

 

Öppna landskap

 

Jag var en sväng till södra Öland under helgen. Det öppna landskapet är så vackert, som här där fyren Långe Jan skymtar i soldiset.

 

 

Det dallrar nästan över slätterna bort mot strandkanten där ett ensamt träd motstått både stormar och hård betning av antilop...förlåt, Ottenby kungsgårds kor, får och hjortar. Jag börjar ofta tänka på Afrika när jag ser landskapet här.

 

 

 

Världsarvet "Södra Ölands odlingslandskap" ser ut att ha direktkontakt med himlen.

 

 

Den svaga stigningen från stränderna upp till mitten på ön bjuder på fascinerande horisontlinjer. Vackert!